Forntida långivare

Bland forntida långivare finns exempelvis köpmän, privatpersoner och pantbanker. Det är däremot inte förrän på medeltiden som dagens banker börjar växa fram.  

Människor har i alla tider lånat, och lånat ut, saker av varandra. Till stor del handlar det om informella lån där varken avtal har upprättats eller ränta tagits ut. Det finns däremot aktörer som, utifrån dagens begrepp, bör klassas som långivare under forntiden. Några exempel beskrivs under faktarutan.

Köpmän före och delvis under antiken

Före, och under, antiken blev köpmän långivare genom att exempelvis låna ut säd till jordbrukare. Säden skapade skörd varpå jordbrukaren kunde återbetala lånet. Wikipedia anger att denna utlåning påbörjades cirka 2000 f.Kr i Babylonien och Assyrien och utvecklades ytterligare under antiken. 

Lånen kunde även säkras i form av pantsättning av åkermark, hus eller till och med personer. Skulle jordbrukaren inte ha möjlighet att betala tillbaka skulden fick därmed den ”pantsatta” personen arbeta av skulden hos köpmannen. 

Kännetecken – Långivare och låntagare har en affärsmässig relation. Lånet sker enbart via två transaktioner, utbetalning och återbetalning av säd. Det handlade alltså i början enbart om att hantera byteshandel inom en lånesituation. 

Tidsepok – Minst 2000fKr fram till antiken

Långivare under antiken och romarriken

Under den grekiska antiken, samt under Romarriket, växte mer systematiska långivare fram. Detta tack vare att handel genomfördes med pengar vilket var betydligt enklare än vid enbart byteshandel. Pengar blev ett bytesobjekt som gick att byta mot vilka varor som helst. Därmed kunde de forntida långivarna fokusera på att låna ut pengar istället för varor. En annat stort genombrott var att insättningar började erbjudas.  

Nu blev långivarna mer formella hanterare av pengar och hade både avtal, villkor och i vissa fall räntor. De banker som växte fram var primärt pantbanker, vilket förklaras under kommande rubrik.  

Pantbanker viktiga i samhället

Både i romarriket och antikens Grekland var pantbanker en självklar del i samhällsekonomin. De fungerade på ett liknande sätt som dagens pantbanker genom att låntagaren kunde pantsätta värdefulla föremål och få ut lån utifrån detta värde. 

En stor skillnad mot dagens pantbanker var att räntan kunde vara relativt låg och utlåningstiden ganska lång. I vissa fall kunde det röra sig om pantlån på flera år och med ner till bara några procent i ränta. 

En annan skillnad var att det fanns begränsningar för vad som fick pantsättas, utifrån vad som ansågs vara nödvändigt för egen överlevnad. Det innebär att kläder, möbler och jordbruksredskap inte fick pantsättas. 

Pantbankerna ansågs vara så viktig samhällsfunktion att kejsar Augustus (63 fKr – 27 fKr) valde att premiera dessa långivare genom att skapa en finansiell fond. Fondens medel bestod av konfiskerade tillgångar från kriminella och användes för att pantbanker skulle kunna låna ut pengar räntefritt till som var i behov av pengar. 

Kännetecken – Pantbanker var en självklar del av samhällsekonomin. Staten påverkade även utvecklingen av dessa för att hjälpa de som var i behov av pengar. 

Tidsepok – Antiken varade cirka 800fKr till 500eKr. 

Långivare i Bibeln

Bibeln är ett historiskt dokument som på flera sätt visar hur människor levde under den tid som texterna beskriver. Detta oavsett om läsaren tror på de religiösa delarna eller inte. De långivare som nämns är oftast privatpersoner. Det nämns redan i Bibelns andra bok, Andra Moseboken, kapitel 22. 

Vers 25 ”Om du lånar pengar till någon av dina medbröder som är fattiga, så får du inte ta ut ränta av honom, som man gör i vanliga fall”. 

Vers 26 ”Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. 

I en liknelse i Nya testamentet, från Matteus-evangeliet 25:14-30 nämns ordet ”bank”. Detta i ett samband som anger att insättningar på bank var möjligt och att det ger ränta. 

Kännetecken – När utlåning nämns i Gamla Testamentet är det främst mellan personer som har en vänskapsrelation. Stor hänsyn tas till låntagarens ekonomiska situation. 

Tidsepok – Gamla testamentet utspelar sig i forntiden och har inget specifikt historiskt belagt tidsspann. Nya testamentet utspelar sig från år 0 och fram ca 100 eKr. 

Medeltiden – De moderna långivarna

Efter forntiden kommer medeltiden och den moderna banker börjar ta form. Detta framförallt i delar av Italien. Bankerna tog exempelvis emot guld och gav ut kvitton (kan liknas med sedlar) på inlämnat guld. Både in- och utlåning utvecklades till att bli en allt större del i samhällsekonomin även om det nästan enbart var rika och köpmän som utnyttjade bankens tjänster. 

Långivarna under medeltiden kan delas in i tre kategorier, privata pantlånekontor, samhällsägda varubelåningsaffärer samt kyrkliga välgörenhetsinrättningar (Se artikeln Pantbanker började som välgörenhet – Populär Historia). 

Tidsepok: Svensk medeltid 1050 – 1527. Internationellt anses däremot medeltiden vara ungefär mellan år 500 till år 1500.